Skoltidningen Gymnasistbladet
Under gymnasietiden i Norrköping var jag aktiv – först som tecknare – och senare som redaktör för Högre Allmänna Läroverkets skoltidning – Gymnasistbladet.
För mig var skoltiden ett nödvändigt ont. Med nöd och näppe hankade jag mig igenom skolan. Det tog några extra år. Kanske inte två år i varje klass, men två år i flera klasser. Jag hade redan då bestämt mig för att bli tecknare och hade hela tiden en känsla av att skolan och läxorna inkräktade för mycket på allt som jag då uppfattade som väsentligt.
Mycket av mitt engagemang under gymnasie-tiden gick åt att skriva och rita åt Norrköpings Tidningar och skoltidningen Gymnasistbladet.
Så här efteråt kan jag se fördelarna. Jag fick tid att prova på jobbet som redaktör och tecknare långt innan det blev dags för utbildning och praktik.
En praktisk skola som gjorde att jag efter gymnasiet själv kunde finansiera mina studier och dessutom tjäna pengar under studietiden.
Gymnasistbladet.
Från att ha varit en ganska seriös tidning med dikter och kulturartiklar blev tidningen under mina år på skolan mer inriktad mot satir och humor.
Tidningens redaktion fanns på vinden i närheten av muséet. I Gymnasistbladets ”arkiv” fanns gamla nummer. De inspirerade mig att återuppliva den tradition som en av mina företrädare Albert Engström – infört på 1800-talet. Att rita karikatyrer av lärarna. Något som var betydligt roligare än att plugga.
Chefredaktör
1966 var jag chefredaktör för tidningen. Jag tror inte att det funnits något år i tidningens historia med så många teckningar och det var inte bara jag som ritade. Det fanns många duktiga skolkamrater. Tillsammans fyllde vi tidningen med karikatyrer och roliga gubbar.
På tapeten!
På 60-talet var en av mina tecknande idoler Bertila, Bertil Almqvist, som varje söndag ritade "på tapeten" på Aftonbladets baksida. Inspirerade av Bertila ritade jag skolans lärare på tapeten.
Gymnasistbladets redaktion, Mats Ungerstedt (chefredaktör 1965), jag
självoch Johan André.
Räkan 1968.
Mitt intresse för karikatyrer väcktes under skoltiden. Här är det skolans rektor , Kjell Gunnar Lundholm, som drabbades i skoltidningen. Inspirationen kom från 60-talet trådsmala stjärnmannekäng Jean "Räkan" Shrimpton.
Gymnasistbladet 1964
Dags att rycka in...
Jag ryckte in i lumpen – I 4 i Linköping – 1967. Jag skulle bli telefonist och underbefäl. Vi drog kablar och ledning i skogen. Idag – i mobilernas tidevarv – känns det ganska meningslöst.
Efter att ha ålat i vattenfyllda diken med 0-gradigt vatten, drabbades jag av lunginflammation. Jag hamnade en längre tid på sjukan, halkade efter med utbildningen och skulle hemförlovas – ja det heter så.
Regementets idé var att jag skulle fortsätta min militära “karriär” ett år senare. Det kändes inte särskilt kul. Ett helt år bortkastat.
Jag vägrade. Som ”representant för pressen” hade jag satt mig i en viss respekt – åtminstone inbillade jag mig det.
Regementet hotade att hämta mig på sjukan och skjutsa hem mig med polis. Men jag stod på mig. Efter ett antal diskussioner blev jag uppkallad till regementchefen överste Widegren som ville lösa konflikten på ett fredligt sätt. Jag blev erbjuden att bli malaj.
– Ander får välja, sa han. Filmdetaljen, Köket eller Personalvårdsexpeditionen. Jag valde personalvården och blev personalvårdsassistent. Det visade sig vara en nyttig erfarenhet.
Jag lärde mig skriva inlagor på byråkrati-svenska och fick ta hand om värnpliktiga med problem, dels på I 4, men också på Malmslätt F 13. Det blev mycket tid över på kansliet. Jag hann rita en massa. Både åt regementet och åt Östgöta Correspondenten.
Jag ritade skyltar, illustrerade trycksaker och dessutom behövde Östgötagrenadjären, regementstidningen, illustrationer.
Översiktskarta I4
Jag både ritade och målade en översikt av regementet. Målningen placerades vid ingången till regementsområdet och teckningen användes i trycksaker.
Östgöta Grenadjären
Sektionen
Tillsammans med Lars Lindén drog jag igång en personaltidning – Sektionen. Den kom ut som bilaga i regementstidningen, men också med några fristående nummer.
När det var dags för muck hade jag så mycket att göra att jag fortsatte med första repmånaden meddetsamma. Jag blev erbjuden att bli reservare i personal-detaljen – men tackade nej. Min militära karriär slutade med att jag fick regementets förtjänst-tecken för mina insatser – som malaj.
Serie
Ibland snappade jag upp en replik som kunde göras om till en serie. Här värnpliktige Sigemo som tillrättavisas..
Pennkakor
Mina teckningar fick stort utrymme i Östgöta Correspondenten. De var tre spalter breda och upptog en stor del av sidan. Ibland hamnade dom på förstasidan.
