Östgöta Correspondenten – bästa skolan

Norrköpings Tidningars granntidning Östgöta Correspondenten i Linköping lockade med bättre tryck och snart började jag få beställningar från tidningens politiske redaktör Börje Nordström.

De politiska teckningarna i Östgöta Correspondenten handlade både om inrikes och utrikespolitik. Från och med 1965 frilansade jag åt både Corren och NT. Östgötacorren lämnade varje dag teckningarna till en klischéanstalt som gjorde metallklischéer. Det betydde mycket för mig. Jag kunde rita i vilken teknik jag ville och var inte beroende av att enbart använda grova linjer. Ett utmärkt tillfälle att börja experimentera.

På Corren fanns det gott om journalister. Varje artikel var välskriven och genomarbetad. Korrekturläsarna kollade det mesta. Det förekom sällan stavfel eller felstavade namn. Jag minns när tidningen hade skrivit ett reportage, där min pappa förekom, ringde korrekturet hem sent på kvällen och frågade om det skulle vara Ander med eller utan accent över e:et.

Från och med 1965 jobbade jag åt både Norrköpings Tidningar och Östgöta Correspondenten. Ibland ville båda tidningarna ha teckningar på samma tema. Det löste jag genom att rita två varianter.

När jag senare började rita åt Svenska Nyhetsbyrån fungerade det på samma sätt. Tidningar med angränsande spridningsområde ville inte publicera samma teckningar – åtminstone inte på ledarsidan. Alltså ritade jag två varianter och alla tidningar kunde använda materialet.
Och jag fick dubbelt betalt.

Så här kunde det se ut i Corren och NT när den nya gymnasieskolan presenterades.

Det tog inte många veckor innan de flesta redaktionerna på tidningen hörde av sig. Och jag blev erbjuden sommarjobb. Först fick jag följa med tidningens ordinarie tecknare Lasse Guth någon vecka, sedan var det bara att börja jobba. Ibland kunde det bli upp till 10 teckningar per dag.

Corren var en fantastisk miljö för en ung tecknare. Det fanns massor att göra och många erfarna och spännande kollegor. Luncherna tillbringades på Frimurarhotellet – Frimis – där stadens journalister träffades. Speciellt intressant var det när det hänt något “stort” i trakten – mord eller dylikt – och journalisterna från stockholmsdrakarna dök upp och berättade om sina resor och upplevelser.

Politik

Alabama

På svag is...

Vietnam

Upp som en sol...

Reportage

På Östgöta Correspondenten fanns tecknaren Lasse Guth – han var den första tecknarkollega jag kom i kontakt med. Lasse försökte lära mig att teckna reportage. Själv jobbade han med en tunn “Rapidograf” penna. Han trollade på
nolltid fram allt från gamla stadsmiljöer till tomtar och troll. Naturligtvis ville jag gå i Lasse Guths fotspår. Att vara reportagetecknare måste vara drömmen.

Redaktionschefen Dag Wallén insåg inte mina begränsningar (och det gjorde inte jag heller) utan skickade mig på det ena reportaget efter det andra. Var det mindre händelser fick jag både skriva och rita. Skulle det vara större reportage fick jag åka tillsammans med en journalist.

För flera av de äldre journalistena var jag det perfekta sällskapet. Eftersom jag hade körkort och tog hand om bilkörandet kunde vi pricka in reportagemålen så att vederbörande inte missade lunchen med tillhörande snaps på ortens stadshotell.

Sandsugaren Björn suger upp sand från Vätterns botten. Sanden blir glas och slutprodukten är flaskor.

Pennkakor

Jag har alltid beundrat tecknare som både skrev och ritade.Redan tidigt försökte jag mig på att väva samman text och bild. Förebilderna var framför allt Tecknar-Anders, George Beverloo och Rit Ola.

I Corren fick jag stort utrymme för mina egna "Pennkakor". Nästan alltid tre spalter och ibland förstasidan...

Bytingen

Bytingen var Östgöta Correspondentens barnbilaga. Den trycktes en gång i veckan. Bytingen gjordes i John Bauers anda. Här samlades alla traditionella sagofigurer, troll, drakar, prinsar och prinsessor.
Det var en värld som var oberörd av den politiska debatten i slutet av 60-talet.

Som tecknare fick jag rita det mesta. Redaktör för Bytingen var bl a min blivande hustru Agneta och Ia Fischer. Båda uppmuntrade mig att skriva och rita sagor.

Illustrationer

Tidningens olika redaktioner hade alla önskemål om illustrationer. Det kunde vara allt från kartor till det senaste modet.

Stockholm Söder

Dagen på Corren började med att uppdragen delades ut. Alla redaktioner behövde teckningar. När jag kom hem från dagens reportage låg det alltid en hög med 5 – 10 illustrationsuppdrag och väntade. Det kunde vara ett kåseri, några kartor, politik, motor eller verser. Det var bara att kasta sig över det hela. Klockan 19.00 var deadline. Då kom budet från klichéanstalten och hämtade dagens skörd.

Arbetsdagen

Dagsverser

Ungdomssidan