Mitt liv som tecknare

Jag har och har alltid tyckt om att rita.



Som många andra barn fick jag mina första alster publicerade på Norrköpings Tidningars ”barnsida”. Det var mamma som skickade in bilderna. Jag var sex år.


Jag började teckna på allvar i Eskilstuna-Kuriren 1963. Min första politiska teckning, Pendeln, handlade om Kongokrisen och jag fick hela 10 kronor för den. Jag hade hittat ett bra sätt att dryga ut veckopengen. På den tiden bodde jag i Sparreholm och gick i realskolan i Malmköping. Det blev ett antal lokala teckningar innan familjen flyttade till Söderköping, samtidigt som jag började i gymnasiet i Norrköping.

Norrköpings Tidningar

Inspirerad av framgångarna i Södermanland traskade jag upp till Norrköpings Tidningar med en bunt teckningar under armen. Där träffade jag Gunnar Henriksson som lovade att jag skulle få rita politik i tidningen.

Ett möte med Lennart Anderzon, legendarisk Tjaddenförfattare och dagsversrimmare, ordnades. Han såg måttligt förtjust ut, men jag fick börja rita. Bland annat på Strömsidan och ungdomssidan. Efteråt avslöjade ”Z” ett av skälen till att han köpte teckningarna.

– Han hade många år tidigare hade haft en annan Söderköpingsgrabb på besök, men tackat nej till hans bilder. Den andre tecknaren flyttade till Stockholm och blev snart känd under signaturen EWK, vår genom tiderna skickligaste karikatyrtecknare och flerfaldig världsmästare i politisk satir. Nu ville han inte riskera att göra om det misstaget.

Skoltidningen


Under hela gymnasietiden på Högra Allmänna läroverket, som De Geerskolan hette på den tiden, ritade jag i skoltidningen Gymnasistbladet – en ärevördig tidskrift där bl a Albert Engström varit redaktör och ritat lärarkarikatyrer. Den traditionen följdes upp. Visserligen blev skolan lidande, men det var roligare att rita av lärarna än att lyssna på dem.

Östgöta Correspondenten

Det blev många teckningar i NT, men granntidningen Östgöta Correspondenten lockade med betydligt bättre tryck. Jag engagerades av politiske redaktören Börje Nordström. Men snart ritade jag på de flesta av Correns sidor.

Sommarloven ägnades åt vikariat. Correns tecknaren Lars Guth var snabb med ritstiftet och inspirerade till reportage runt om i länet. Som ensam sommartecknare fick jag göra det mesta. Politik, kartor, dagsverser kåserier, sagor, motor etc. Alla sidor behövde illustrationer – ibland samma dag. En nyttig skola. Dessutom fick jag utrymme att skriva och rita om vad jag ville.

MUF

I Linköping träffade

jag Per Unckel som då var distriktsordförande i MUF.
Vi kom på att distriktet kunde tjäna extra pengar genom att sälja politiska posters till andra MUF föreningar. Sagt och gjort. Ett antal politiska teckningar trycktes upp i stort format och såldes.

Konstfack

Svenska Nyhetsbyrån

I Gamla Klarakvarteren fanns på den tiden Svenska Nyhetsbyrån, som distribuerade material till de flesta landsortstidningarna i Sverige. Jag började extraknäcka och fick prova på att illustrera allt från julbetraktelser till deckare. Ett praktiskt sätt att finansiera studierna.
Nådiga Luntan var under många år det största jobbet – upp till 50 teckningar på några dagar.

>Ett annat extraknäck var att rita ”roliga gubbar” åt förlaget Williams, som bland annat gav ut serier, pyssel- och korsordstidningar.

Under valrörelsen 1970 var jag anställd på Moderata Ungdomsförbundet för att producera valmaterial. Där träffade jag Peje Emilsson och Peder Olin, som båda arbetade med moderaternas valrörelse.

Kreab

Tillsammans startade vi informationsföretaget Kreab där jag var vd de första 15 åren.. Nu blev det mindre tid över att rita…  Några teckningar i veckan hann jag dock med. Mest åt Svenska Nyhetsbyrån, men också åt företag och organisationer.

I olika omgångar har jag ritat politik i Svenska Dagbladet, samt i olika periodiska tidskrifter bl a Sunt Förnuft, Medborgaren och Affärsvärlden.

Mitt tecknande har alltid varit en hobby. Arbetet som vd först på Kreab och därefter på Lexivision gjorde att jag fick allt blev mindre tid över till skissblocket.

Jag är idag kreativ chef på Kreab, samtidigt som jag arbetar i mitt eget företag AB Television – som skribent och illustratör.

Under 2005 tog jag upp det politiska tecknandet. I början av december lanserade jag min nya hemsida jeander.com.

Idag tecknar jag inte särskilt mycket politik, utan gör mest uppdrag på beställning.

Jag är idag är jag kreativ chef på Kreab, samtidigt som jag arbetar i mitt eget företag AB Television med bl a illustrationer och politiska idéteckningar. Sedan förra året är jag också preses i Bild och Ord Akademin.

Under åren har jag publicerat
mina teckningar i ett
antal böcker.

Politik – inte bara ord, 1971.
Streck och plumpar, 1977.
Svart på vitt, 1984 samt
100 års moderata profiler, 2004.

Jan-Erik Ander