Så startade vi Kreab...

 “Det började hösten 1970 med 2000 kronor och en vilja att pröva något nytt. Jan-Erik Ander, Peje Emilsson och Peder Olin hade en del erfarenheter av reklam och marknadsfšring. Vid sidan av studier och ordinarie arbeten startade vi Kreab.”

Så beskrev vi starten i Kreabs första broschyr. Året var 1970. Valrörelsen var över. Vi hade alla tre hade jobbat för moderaterna. Peje Emilsson på Riksorganisationen. Peder Olin på Stockholmsförbundet och jag på Ungdomsförbundet. Efter valet bestämde vi för att “starta eget” i informationsbranschen.

Ander, Emilsson och Olin, 1970.

Kreativ Information

Under ett antal sena kvällar enades vi om namnet - Informationsgruppen. Det visade sig vara upptaget och istället skapades Kreab, Kreativ Information AB. Nu gällde det att finansiera verksamheten. Var och en satsade 2.000 kr och så behövdes några kronor till möbler och material. Vi sålde min bil  - det gav ett litet överskott - 6.000 kronor - och så var Kreab igång. En av företagets första åtgärder var att leasa en vit Mercedes och anställa en tjej med körkort, som kunde hämta och lämna oss nyblivna direktörer på våra ordinarie “arbetsplatser” Landstinget, Drätselnämnden och Konstfack och dessutom svara i telefon.

Första lokalerna
Företagets första lokaler var tre små rum i Münchenbryggeriet, på söder i Stockholm. På den tiden var det fortfarande bryggeri i större delen av huset. Möbler köptes från Försvarets Överskottslager. Med hjälp av lite färg såg det riktigt prydligt och enhetligt ut. Fram till våren 1972 bedrevs verksamheten mest på kvällstid. Inte förrän Peje lämnat studentpolitiken och jag slutat Konstfack började det röra på sig. Nu stod det klart att det som börjat som en fritidssysselsättning blivit ett heltidsjobb..

Expansion
Redan i början av 1972 flyttade Kreab till större lokaler i samma hus. Nu började en tid med långa arbetsdagar och snabb tillväxt. Lokalerna fylldes snabbt med medarbetare - från Konstfack och från politiken. Kanske var det just kombinationen av samhällsvetare och formgivare som gjorde att Kreab lyckades hitta en nisch. Tre av mina klasskamrater från Konstfack fanns med. Christina Levin, Jan Calderon och Bengt Gullbing. Från politiken kom Bo Ekegren, Ulric Mullern-Aspegren och frilansaren Carl Bildt. Företaget anställde Christina Norsebäck för att ta hand om om ekonomin. Stig Rindborg accepterade att bli styrelseordförande och Kreabs förste revisor Ulf Adelsohn byttes ut mot “en riktig revisor”.

Högt i tak
Vid runda bordet: Bo Ekegren, Peje Emilsson och Christina Norsebäck. I bakgrunden sitter Ulric Müllern Aspegren och i dörren skymtar Jan-Erik Ander.

Frukostmöte i Münchenbryggerierna någon gång i tidernas begynnelse...
Från vänster: Bengt Claesson, Lotta Luttrop, Christina Norsebäck, Jan-Erik Ander, Malou von Sivers, Bengt Gullbing, Bo Ekegren och Ulric Müllern-Aspegren.

Peje flyttar till Paris
I juni 1973 blev Peje erbjuden att flytta till Paris för att under 1974 - 75 arbeta med planering och marknadsföring för ICC - näringslivets världsorganisation. Jag tog “tillfälligt” över som vd. Kontakterna sköttes med nattliga telefonsamtal och möten i Paris och Stockholm. Det skulle visa sig att Peje fick allt större uppgifter i Paris och det skulle dröja ända till 1981 innan han kom tillbaka och vi kunde ägna sig åt Kreab på heltid. Och först 1985 avgick jag som vd för att helt ägna mig åt kunder och det kreativa arbetet.

Första kunderna...

Första stora kunderna var Berg och Bolinder, Medborgarskolan och SAF. Under de första åren var inget uppdrag för litet. Vår verksamhet började med ett antal frilansuppdrag, men efter en tid fick vi vår första stora kund – Berg och Bolinder. Ett företag som sålde kontorsmaskiner. Vi skulle bland annat göra reklam för den tidens ”miniräknare”. En apparat som med dagens mått knappast kan kallas ”mini”.

Ungefär samtidigt fick vi i uppdrag att producera kursprogram för Medborgarskolan. Stora upplagor gav oss möjlighet att skapa goda tryckkontakter.

Med vår bakgrund är det många som trodde att vi redan från starten hade moderaterna som kund, men det var först ca två år senare som vi fick våra första uppdrag från det hållet. Ett undantag var den kampanj vi gjorde på temat frihet. Inspirerade av boken om Jonathan Livingstone Seagull, som Peje köpt hem från New York.

SAF - största kunden på 70-talet

Skriften Välfärd från SAF blev populär i skolorna. Den kom ut i fyra upplagor och beställdes i 300 000 ex. Författare var Peje Emilsson och Carl Bildt. Jag stod för form och illustrationer.

Vår i särklass största kund under 70-talet var SAF, som vissa år svarade för mer än 60 procent av omsättningen, Det kanske inte är så underligt att vi ibland betraktades som SAF-ägda. Samarbetet med SAF hade börjat med kontakter från två håll. Peje och Carl Bildt kände Sture Eskilsson, som då var nyutnämnd informationschef på SAF. De hade hjälpt SAF med samhällsinformation och att lära företagare politik. Bengt Gullbing, Jan Calderon och jag gjorde vårt examensarbete på Konstfack med handledning av Rolf Lindholm och Håkan Lundgren på SAFs Tekniska avdelning. Arbetet handlade om löneskillnader – Din beskärda del.

Våren 1971 tog Sture Eskilsson kontakt med oss och ville köpa Pejes tjänster. Han hade fått igenom sina idéer om en lång rad nya informationsaktiviteter på SAF. Resultatet blev att Kreab fick 10 000 kronor i månaden för Pejes tjänster – och att ett 25-årigt samarbete påbörjades. Två av Kreabs första uppdrag för SAF var skrifterna Debatt och Välfärd. Sedan kom en hel serie häften – varav många med jätteupplagor. ”Vart tog pengarna vägen?”, ”Varför behövs löneskillnader?” och ”Vad kan vi vänta oss av framtiden?” är några exempel. I skrifterna arbetade vi med att grafiskt visa ekonomiska samband, något som skulle bli ett av Kreabs kännetecken.

De första årens produktion.